Under våren har fokus för sjöfartens informationshanteringssystem NEMO legat på att bygga en teknisk grund och på att precisera EU-rättsakterna i nationella och internationella arbetsgrupper. Arbetet med att bygga upp en ersättare för Portnet framskrider, men vad handlar NEMO i grund och botten om? Varför byggs ett nytt system? Vad förändras i hamnaktörernas vardag i augusti 2025? Vad händer just nu inom projektet i Finland och på EU-nivå?
Vad är NEMO och varför byggs det upp?
Sjöfartens informationshanteringssystem NEMO kommer att vara ett nationellt centraliserat serviceställe för sjötrafiken, Maritime National Single Window (MNSW), för anmälningar om passagerar- och fraktfartygs hamnanlöp.
Tjänsten är relaterad till EU-förordning (2019/1239), vars huvudsakliga mål är att skapa enhetliga sätt för anmälaren att lämna den information som fartygsutredningen förutsätter till myndigheterna. Målet är också att säkerställa att man inom sjöfarten kan skicka samma information på samma sätt till alla nationella informationshanteringssystem inom EU-området. I praktiken innebär detta att varje EU-medlemsstat ska inrätta en tjänst som enligt principen om engångsanmälan samlar in de lagstadgade anmälningarna om hamnanlöp till ett harmoniserat informationshanteringssystem på EU-nivå. I Finland är NEMO detta system.
Vilka förändringar medför NEMO för hamnaktörernas vardag i augusti 2025?
NEMO medför en förändring framför allt i det sätt på vilket lagstadgade anmälningar om hamnanlöp görs. Tullens varudeklarationer är en ny helhet i NEMO, men i övrigt förblir deklarationsskyldigheterna desamma som hittills. Tullens varudeklarationer kan i framtiden lämnas in antingen via NEMO eller direkt till Tullens system. Även om deklarationsskyldigheterna förblir oförändrade ändras metoden för deklarationerna.
I det nuvarande Portnet-systemet görs anmälningarna genom att fylla i långa användargränssnittsblanketter eller ladda ner Excel- eller andra dokument. Anmälningar kan också lämnas via ett elektroniskt gränssnitt. I Sjöfartens informationshanteringssystem NEMO sköts anmälningsskyldigheterna genom att skicka flera olika anmälningar som fastställts av EU (EU-termen: "formality") antingen via användargränssnittet, med Excel-blanketten eller API-gränssnittet. Eftersom flera anmälningar ska skickas in i samband med ett hamnanlöp, används den s.k. principen om engångsanmälan för att skicka anmälningarna, varvid uppgifter som matats in en gång kan utnyttjas på flera olika ställen.
I Finland tas NEMO i bruk i augusti 2025. Testning av ibruktagandet sker från hösten 2024 till våren 2025. Användarna av NEMO kommer också att erbjudas utbildning via olika utbildningstillfällen och webbinarier, samt genom att erbjuda nätbaserat material för självstudier. Närmare information om tidtabellen ges i brevet till intressenter och på NEMO:s projektsida.
Rättighet att granska information relaterad till hamnanlöp
EU definierar vilken information inom anmälningsskyldigheten som medlemsstaterna ska lämna till det gemensamma informationshanteringssystemet och i vilken form.
Förändringen som NEMO medför innebär alltså inte att all data om hamnanlöpet blir öppen, utan informationen förmedlas även i fortsättningen endast till de parter som enligt lagen behöver den. På frivillig basis kan man dock erbjuda hamnaktörerna möjlighet att lämna andra uppgifter, vilket gynnar utvecklingen av affärsverksamheten hos olika aktörer inom sjöfarten.
De tekniska definitionerna framskrider på EU-nivå
Harmoniseringen av informationsutbytet på EU-nivå har framskridit och enligt EMSW-förordningen blir informationshanteringssystemen inom sjöfarten obligatoriska i EU-länderna år 2025.
Den viktigaste EU-rättsakten har varit att kunna bekräfta den så kallade EMSW-datamängden, som definierar i vilket format medlemsstaterna ska leverera den obligatoriska informationen enligt anmälningsskyldigheten. Inom IMO har man sammanställt standarder och definitioner av miljöer för informationsutbyte för att det internationella informationsutbytet ska vara mer kompatibelt. Med anledning av EU-rättsakterna undersöker Finland också behovet av ändringar i rättsakter på nationell nivå.
